På tisdagmorgon när lår kom hem från nat

På tisdagmorgon när lår kom hem från nattjobb på slumrade jag till en stund i soffan innan det var dags att gå till särskolan. Jag skulle enkla Niklas till sjuksyster för nån jokk bara. 8.30 hade jag tid. Trodde jag ja... När jag kom till skolan blev alla så glada att jag kunde komma en timme innan för då kunde jag ju vara med på samlingen. En timme innan? tänkte jag. Då fattade jag att jag var en timme för tidig.
Men det gjorde absolut ingenting. Jag fick vara med på barnens samling får alla fick berätta hur dom kände sej just den dagen. Sen hade dom musik som jag följde med på. Så underbara barn det är. Måste ju vara hur roligt som helst att jobba där. Bara så synd att jag var så trött. Jag måste ha sett ut som en zombie...
Nästa vecka blir det nog en dag till som jag hälsar på där.
Det var se roligt att se allt som Niklas kan. Och som han inte vill göra hemma. Ha ha ha de e skillnad de. Jag blev så lycka i hjärtat när jag ser honom tillsammans med sina klasskompisar och stilar för att mamma är där och tittar. Precis som vilken unge som helst. Lilla trollungen får.

"Gammal" blomma

Veckan går så fort! Det är så roligt

Veckan går så fort!

Det är så roligt när pojkarna kommer. Men tyvärr går ju veckan alldeles för fort. Man hinner inte det man vill. Sen går det ju nån dag till att testa av mamma lite och kolla om det är samma regler som gäller nu som förra gången... Samma sak varje gång. Ha ha ha
Stora killen blir lite sur ibland när han inte får vara borta från förmiddag till kväll. Men jag tycker man kan umgås när dom är här. Men han accepterar ju och jag tror han tycker det är rätt mysigt när han väl sitter där i fredagssoffan och vi får mysa lite. :-)
I natt fick han faktiskt sova hos en kompis, han frågade så snällt samtidigt som mamma fick en kram. Han har blivit mera kramig på sistone. Förut var det nästan omöjligt att ens stjäla till sej en.

Igår käka vi middag tillsammans med Nettis och hennes barn. Hemmagjord pizza blev det. Skinka till barnen och räkor till oss vuxna. ALLT gick åt sånär som på ett litet hörn. Dom är smidiga dom där degarna som bara rullar ut och man lägger på vad man vill. Nästa gång, om 2 veckor, har jag lova Emil att laga till lasange som han älskar. Ja...just min alltså. He he he

Aldrig får man vara glad... Det

Aldrig får man vara glad...

Det är sällan jag vaknar på morgonen och känner att det kommer bli en härlig dag. Men i morse var en sån. Jag har kommit igång lite med det "stora projekten" och försöker få undan det.
Men så ringer försäkringskassan...och ska kassera in pengar fr o m februari. Suck! Jävla förbannat!
Och så får jag jobbförfrågningar... Jättebra. Om jag har kunnat tagit på mej det ja...
Äh! Som syster säger: bit ihop eller bryt ihop. Går det åt pipan så gör det...

Gårdagen på Sundsvalls sjukhus gick gans

Gårdagen på Sundsvalls sjukhus gick ganska bra. Vi började dagen kl 4.15. Vi kom iväg runt 5.30 efter att ha behöva åka tillbaka och hämta kallelsen vi fått. Tur att vi inte hade hunnit så långt... När vi kom fram fick Niklas Alvedon och mat lugnande som han blev trött av. Han somnade, säkert var han ju trött också av att han klev upp så tidigt. Sen fick vi sitta och vänta till ca 10.15 innan det var dags för narkosen. Det hade kommit in ett akutfall på op, därför fick vi vänta så pass lång tid. Jag fick följa med ända in och vara med tills han somnade. Han protesterade när han skulle andas in så han klättrade över britsen han skulle ligga på och försökte koma till mej. Vinglig och lite yr som han var. Jag tog emot honom så han fick sitta i mitt knä så hjälptes vi åt att få honom att andas in. Så det gick ju ändå bra. Jag fick höra att jag var en duktig mamma också. :-) men jag ska säga att tårarna brände lite bakom ögonlocken. Niklas fick pussar och kramar innan det var dags att lämna honom med doktorerna. Det var samma doktor som de andra gångerna så jag kände mej trygg. Det som gjordes denna gång var som vanligt att kolla hans hörsel och så stack dom hål på båda trumhinnorna. Hans hörsel är normal men varför han hör så dåligt beror på att det finns vätska bakom trumhinnorna plus att han har så trånga hörselgångar. Så förmodligen kommer han alltid att höra sämre trots att hans hörsel är normal. Sen gjordes en tandläkarundersökning också och jag blev så glad när dom berättade att han har så fina tänder och inte ett enda hål hade han. Sååå härligt! För det är ganska svårt att komma åt i alla små skrymslen ibland...
Lilleman har varit hemma från skolan idag. Han har varit lite slö och trött idag också. Men i morgon blir det skola som vanligt. Han har inte ens frågat efter skolan idag...

Så nu får vi väl vänta på nästa kallelse. Först till Sundsvall igen och sen förmodligen till Karolinska. Men då är det annat som ska kollas...

Ska ensamstående få hjälp att skaffa bar

Ska ensamstående få hjälp att skaffa barn?
Ja, varför inte? Jag har nog själv varit emot detta förut men när jag läste om det i tidningen i morse så tänkte jag annorlunda.
Många har sargade förhållanden/äktenskap bakom sej. Det finns barn med i bilden. Både vuxna och barn mår dåligt av separationer. Det vet ju dom flesta. Jag tror säkert att det finns många som tycker det är fruktansvärt egoistiskt att skaffa barn på "egen hand", men det är minst lika egoistiskt att barnen ska fladdra emellan skilda föräldrar varannan vecka. Barn som aldrig hinner landa förrän dom ska tillbaka...
Föräldrar som inte kommer överens är också en sak som barnen märker av även om dom inte säger nåt. Barn är ju lojala. Oftast... Tänk om vi vuxna kunde vara lika lojala emellanåt? Och jag tror ingen går omärkt genom en skilsmässa. Och jag tror heller inte att det finns några "lyckliga" skilsmässor.
Somliga väljer att leva ensam efter ett långvarit äktenskap som krashat. Kanske just därför att då är risken att bli sårad som allra minst. Inte vet jag...bara lite huvudbry som fladdra förbi...
Och vad som är "rätt" eller inte...ja, det är väl upp till var och en.

Har nyss bäddat om Niklas. Han vaknade f

Har nyss bäddat om Niklas. Han vaknade för nån timme sen och var jättetäppt i näsan, pekade i munnen och var både ledsen, irriterad och arg också tror jag. Febern verkar vara borta för tillfället i alla fall. Och det känns ju bra att han slipper den. Men förkylningarna som går nu verkar aldrig avta nån gång. Jag hör fler också som råkar ut för den gång på gång på gång... Är det samma eller kommer det nya?? Man blir ju som aldrig riktigt frisk. En annan kan ju ta det men jag tycker det är jobbigt för barnens skull att alltid vara hängig.
När Niklas var mindre så var han också så här, väldigt infektionskänslig. Jag måste försöka få honom frisk och hoppas att han håller sej där sen för den 17 april ska han till Sundsvall sjukhus. Får ska tandläkare och öronläkare undersöka honom under narkos. Och då är det ju inte så bra om han inte är frisk. Tror förresten att han inte får sövas om han inte är 100. Har jag för mej...
Vi har väntat på remissen ett tag så jag vill ju gärna att han får göra den här underrökningen. Vem vet hur lång tid det tar till nästa remiss annars...
Lilleman somnade i alla fall om när jag låg hos honom en stund. (som man nästan aldrig får göra annars) Men som det låter på hans väsande andning så kommer han att vakna fler gånger i natt...
Tror jag ska göra mej en kopp gott the. Behöver nåt varmt i mej känner jag.

Stackars liten...Tänk att Niklas inte

Stackars liten...
Tänk att Niklas inte blir bättre i sin lilla mage. Efter helgen ska jag ringa habben igen och boka en tid hos doktorn. Proverna visar inget för laktos eller gjuten. Ändå blir han sämre i magen när han inte äter laktosfritt. Nån skulle kanske byta till glutenfritt också...för att kolla liksom. Nån känner sej så maktlös när man ingenting kan göra för att hjälpa honom.
Han ligger nu på sin madrass i TVrummet och tittar på bingolotto. Han vill gärna ligga därinne. Då kan han ju vila när han behöver och vara med oss samtidigit.
Han är så blek och grå under ögonen. Förstår att det tar på att nästan alltid ha ont i magen och besvärligt med bajseriet. Och när han inte har orden att kunna tala om exakt vad som är fel. Det blir mycket gissningar och man provar allt känns det som.
I eftermiddag har vi haft kärt besök av min dotter Sanna och hennes kompis Anna som flyttat ner till Stockholm. Niklas blir så glad när storsyrran kommer och då är det bara hon som gäller. :-)

Nu sover han igen. Niklas har varit sjuk

Nu sover han igen. Niklas har varit sjuk hela veckan igen. Han verkar aldrig bli riktigt frisk.
Han har ju väldig besvärlig mage också. Ofta förstoppning och förstoppningsdiarre emellanåt. Den här gången har han förstoppning. Ont både i magen och "där bak". Jag ska prata med doktorn igen efter helgen och höra vilken påverkan det har på tarmarna med ständig trög mage. Det kan ju inte vara bra i alla fall. Och inte nyttigt för dom små tarmarna heller... Så långt fattar väl vem som helst...
Han blir alldeles slut stackarn så han vilar eller sover rätt mycket. Och det är ju bra så länge han kan göra det. Kan man få feber av att ha förstoppning? Jag drar den slutsatsen i alla fall eftersom det verkar följas åt. Jag tycker synd om honom. Det blir så kämpigt för honom.
Nu börjar han nog vakna till...ska sätta mej med honom en stund...

Jaha...då var det "storhelg" igen. Föru

Jaha...då var det "storhelg" igen.
Förut bara älskade jag alla dom stora helgerna. Men efter skilsmässan så tror jag att jag börjar hata dom istället. För mej blir det liksom ingen skillnad. Det spelar ingen roll om man gjort sej för med god mat eller riset med fjädrar på bordet...bytt gardiner eller vad det nu kan vara. Om man ändå inte har nån att dela det med. Samma sak känns det på jul...midsommar... För barnen gäller ju bara påskägget till påsk och julklapparna till jul. Dom äter ju hellre pannkaka än nån påsk- eller julmat.
Nej, jag önskar inte glad påsk till nån. Jag önskar att ingen ska sitta ensam...vare sej det är påsk eller nån annan jäkla storhelg!