Kan bara bli bättre...

Åhh, vilken urusel start på denna vecka då!!!

Vaknade med ett ryck klockan 8.00. Vad gör man? Ruuusar upp ur sängen så blodet hinner inte med att fördela sej upp till skallen naturligtvis. Väcker Alex som blir heeelt galen för att vi försovit oss. Blir inte jag det då? Han sätter sej rakt upp och ner och inget händer.... Ja, men så blir det ju...man kan ju inte tänka.
Niklas däremot tog det helt lugnt. Men nån skola tänkte han inte gå på. Det gjorde han klart för mej.
Suck!!! Efter många om och men kom Alex iväg efter en snabb frukost. Niklas försökte jag fortfarande övertala att gå till skolan. Nix! Han tecknade "ledig" och gick in till sitt nystädade rum och skulle leka...
Ringde några gånger till skolan innan jag fick svar och informerade sitsen. Då skulle dom till lekparken idag runt 9. Bra! Det kan man locka med tänkte jag. In till honom och frågade om han ville gå till lekparken. Nej! Det ville han inte. Va? Han tycker alltid att det är roligt i lekparken.... Berättade att alla på skolan skulle dit och leka och äta frukt. Väntade på en reaktion......  Till slut sken han upp. "Jaa" kom det efter att han tänkt efter.

Så på med kläder, frukost, packa frukt i ryggan och sen bar det iväg till "lekis".  När vi kom fram hade inte dom andra hunnit ner än. Han satt sej på ett räcke där och väntade....
"Vill du gunga" frågade jag. "Nej...." fick jag till svar. "Vill du åka rutchkana?" "Nej". "Ska du klättra upp i tornet?" Än en gång "nej".
Men till slut hörde jag några röster och hans bästisar visade sej komma. Dåååå blev det fart på killen!

Efter kramar och hejande så gick jag och Mindi hem.
Så det blev ju bra ändå.

Fortsättningen på veckan kan ju inte bli sämre än starten i alla fall......