Äventyr på bussen

Jag och Niklas tog bussen upp till Aspen i eftermiddag med två kort som jag gjort. Efter det var det dags för en låååång tur med bussen igen. Vi löste en biljett och åkte en timme. Och Niklas njöööt. Jag trodde han skulle somna där ett tag. Han satt så stilla och lutade sej mot min axel, alldeles tyst var han också.
"Har du somnat?" frågade jag. "Nej!" sa han väldigt bestämt. Men jag tror han använde en "bestämd" ton just för att han höll på att somna....tror jag.....
Men vi fick ju en spännande upplevelse i alla fall. Han som körde bussen, körde ungefär som om han hade stulit den!! Jädrar i min låda vad han gasade, slirade och körde på trottoaren. Han genade i kurvorna och både jag och Niklas studsade rätt upp från sätet när han körde över järnvägsövergången vid Önsta.
Det hisnade i magen på oss båda två, så vi började att skratta. Och vi hann åka turen två gånger, så det blev två gånger som vi studsade upp från sätet, och som det huuurade i magarna på oss.
Och efter busstimmen så skulle han åka mera. Men tur (!) som det var, så var klockan så mycket så det var faktiskt sista turen för dagen. Så motvilligt klev han ur. he he he

Sen ville han gå på Konsum och handla. Sagt och gjort. Men vi glömde ju ändå mjölk (kom jag på nu) Och där började hans magknip igen. Jätteont får han! Så han åt nästan ingen middag. Endast lite potatismos.

Host host host.....Jag tror magknipet har gått över.....det kom en liten kille...tur att det inte är luktdator...

Jaja...see`ya

Hittade en bild på barnen när dom var mindre.