Tuttinuttigt

Jag har precis sett dokumentären på TV2... Ja, vad ska man säga? Dom är ju huuur söta som helst, men jag tycker det verkar lite förskönat. Eller så har dom letat rätt på tre väldigt duktiga barn med Downs syndrom. Det var gulligt, lugnt, avslappnat....

Så har inte min vardag sett ut med Niklas kan jag säga. Ha ha ha där har jag fått jagat mååånga gånger. Tagit många kamper när kläder ska tas på. Duckat för slag och sparkar...osv Mat som flyger och glas som hälls ut. Har man precis lagat mat, så kunde det hända att en liten hand las på den. Jag kunde inte titta bort en enda sekund periodvis. Han kan fortfarande få små utbrott. Senast idag innan vi gick till Konsum, och sen där när han inte fick köpa godis. Då gick han och tog ur lösgodiset ändå...

Den ene killen var endast 4 år, och han berättade vad dom brukar göra i trädgården osv.... Det är jag inte säker på att Niklas ens gör... Och vilka som bor i huset tillsammans. Och superduktig på att prata var han också. Han var ju ändå bara 4.

Den gulliga tjejen, Linnea var ju hur duktig som helst. Det syntes verkligen att hon var uppvuxen på en gård. Jättemysigt att se. Hon visste t o m när hon fyllde år. Jag tragglar med Niklas om hur många år han är och han vet definitivt inte när han fyller år.

Det är jättebra att det visas att barn med DS kan faktiskt göra precis allt som "normalstörda" barn kan. Att dom inte är konstiga eller farliga eller nåt sånt... Precis som en mamma sa i programmet, men jag fick ändå inte ihop det.
Det är inte så att jag sitter och jämför Niklas på det viset att jag inte tycker han är duktig. För det är han. Absolut!
Jag känner bara inte igen mej nånstans i det jag såg. Ja, när dom satt och jobbade på förskolan. Det var ju sånt jag gjorde själv hemma tillsammans med Niklas. Jag var ju hemma med honom i sju år, och tränade honom själv.

Men det var bara myspysigt och tuttinuttigt alltihop....som om det gick på räls...
No problems liksom...Hm...

Från det ena till det andra så har Niklas fått sin transportstol idag. Först ville han inte alls sitta i den, men sen blev det fart. På knappt 10 minuter så hade han förstått hur den fungerar.
Meningen är att jag ska använda den till honom såna gånger mamma behöver gå snabbt och inte har så mycket tid. Som på morgonen eller om man har nån annan tid att passa.
Jag är så beroende av buss eftersom jag inte har nåt körkort. Och ibland har man bara inte tid att stå och vänta tills han har plockat upp det pinnar han vill ha med sej.  Då är det bra med en transportstol.